Intervju med Lind Gustaf om hur livet var förr

Intervju med Lind Gustaf om hur livet var förr


Om livet i byarna förr


Man slog på lördan och så ned och bada och sedan cykla tillsammans med en 7-8 pojkar bort till Dala Floda och dansa (fem mil).

Vi hade ett fotbollslag i Hjortnäs och åkte bl.a. till Djurmo och spelade. Ivar Sunds far körde oss dit med lastbil med långbänkar på flaket, men vid brofästet så var det en träkant, där Frälsis hade möte. När vi skulle upp från flottbron så orkade inte lastbilen upp utan vi fick skjuta på.

Vi hade fotbollsplan på Aringsnäset. Vi var till Älvdalen och Ore. Axel Back (Arnes far) var med.

1916 var Siljan som högst. När jag växte upp fanns det djur på varje gård. Man fick köra med häst och hämta hö vid fäboden. Då var det mörkt när man startade hemifrån och sedan blev det skymning innan man var tillbaks hem, så det tog hela dagen.

Jag gick i skolan i Hjortnäs. Läraren hette Markus och var från Hjulbäck. Han bodde i skolhuset. Det var 60 elever i skolan. Då var det gärdsgård på båda sidor av vägen, och när det skulle plogas, så fick man lov att skotta bort snön invid gärdsgårn. Jag har själv kört snöplog till Leksand med häst. I Övermo skulle man inte kunna ro över älven för alla flöten, men till slut var det bara jag kvar. Fisket dog ut.

Jag rodde gäddrag i Österviken varje kväll efter jobbet. Vi var tre som tävlade i att få mest. Det var gamla Soll-båtar. Det fanns folk som rodde till Ickholmen (bortom Vikarbyn) för att mala en säck spannmål. Och så rodde de hem bränsle från Vaverön.

Det var otroligt mycket körningar från Hjortnäs till Vaverön på vintern. Det kunde vara sex till sju hästlass med bränsle som gick efter varann över isen. Från början var det så ont om ved i Hjortnäs så det var en som berättade, att han for med kälke för att hämta granved till strö åt korna. Nu är det överproduktion på ved. Jag har då varit till Lindesängarna och huggit ved och kört hem. Huggit på sommaren och hämtat på vintern. Jag har kört till Hjulbäck för att mala (fem mil). Jag är kusin med Vestlings-Axel. 1924 var jag uppe i Hälsingland och högg timmer, och så fick jag kort om att jag skulle mönstra. Det var bara att kliva på skidorna och åka hem. Ingen övernattning. Lite matsäck bara. Det fanns inget spår att följa, men vi var två stycken och tänkte att vi skulle följa kolvägen, men den slutade ute i skogen. Då åkte vi i den riktning vi kom ifrån och då träffade vi på en högspänningsledning och följde den till en by som heter Finnbacka och då började det skymma, men det var bara att trava på.

Jag mönstrade i sockenstugan i Leksand. Sedan gjorde jag lumpen i Stockholm och körde häst i stan. Tåget till Stockholm tog man i Leksboda.

Jag hade en bror som jobbade i Leksboda. Då gick jag dit med kaffe för att få se en grävmaskin. Nu är där bara timmerterminal.


Intervjun med Lind Gustaf gjordes på hans veranda sommaren 1987 av Erik Tegmark och Göran Arremo.

Läs gärna Lind Gustaf´s berättelse om Kyrkbåtstävlingar förr!